Ska bara städa lite, innan alla kommer :)<3

De började år 2010. Då familjen Schacht fråga mig om ja ville börja rida deras lilla B-ponny "Pino"...

Å de tackade jag ja till såklart...   Just då när ja började rida honom, Va han inte färdig riden ALLS.

Han bockade, han bet alla, han stegrade han höll på som en 2-åring, fast han va 5år!?

Pino va endå sen ponnyn ja ville ha... Även om ja å Pino inte kom överens riktigt. Men de går över tänkte ja å mamma.

Å när ja hade hålt på med honom i nåra veckor/månader, började vi ta med honom till ridhuset å träna,  å efter de gick de super duper bra mellan oss 2.

Tillslut kunde ja t.o.m longera honom utan lina! Han gick som en gud runt mig å lyssnade på MIN röst o.s.v

Men när t.ex min mamma skulle pröva, stack han bara iväg å tittade konstigt på honom.  Tihihi...

Men när sommaren år 2011 kom..... Ringde de på telefonen. De va Familjen Schacht som ringde.

Dom sa att Pino hade fått fång (SVÅR FÅNG) som inte kunde botas av en vetirenär....

Ja kunde inte ens prata i telefonen, men dom. Så mamma fick ta över.

Familjen sa att vi kunde komma dit å säga hej då till honom. För han skulle avlivas.   

Vi åkte dit & sa hej då till honom.. Ja sa bara till alla där att ja ville va själv med honom i stallet. de fick ja !

Vi stod å gosade jätte länge... Ja kunde inte fatta att han skulle bort, BORT för alltid. :´(

Efter nåra timmar åkte vi hem, ja grät å grät hela tiden...

Denna ponnyn har fått mig att tro på sånt som inte finns!!!  

Sista dagen med Pino <3333333333333333333